Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Vill du sta’ och lia roligt på auktionen samt kanske dricka
kaffegök och dra’ fingerkrok, när jag ligger i själatåget, så gack! grät.
hon. Och då fick jag förstås lof att bli hemma och sköta henne och
sysslorna. Men arg var jag där jag stod på vedbacken och knölade
sönder kaffeveden. Jag grunnade och grunnade, om jag inte skulle
kunna hitta på något djädrigt meklament, som förmådde bota hennes
sjukdom, så att jag kunde få gå på auktioner och andra roligheter,
jag såväl som andra reela karlar i socknen.
I detsamma kom fröken Karin framsprättandes med sin långa drög
och började grina det första hon fick se mig.
— Hya’ är det nu, som är så roligt? Har fröken fått en ny
slags ingeniör till friare? lät jag. För jag var ju vid misshumör och
satiriskt anlagd i det momanget.
— Stackars, stackars karl! Ni har ju en min på er, som ni
vore kär upp öfver öronen, skrattade hon, så att det klingade som
bjällror.
— Kär! Tvi den dålie! Hvem i all sin där skulle ja’ bli kär
i härute? Och för resten ska’ jag säja fröken, att ja’, gualof, har ett
godt vett och starka nerver, så att jag reder mej nök för kärleken!
iät jag.
— Men ni ser så där olycklig och dum ut, som karlar pläga
göra, när de ä’ kära eller vilja spela förälskade. Ni ser ut, som om
ni friat nu på morgonkvisten och blifvit åthutad i stället för kysst!
svarade hon och tog på sig en min full af medkänsla, den bytingen.
— Jesses, skoja inte mä’ mej! Ja’ ä’ ju gift, så kärleken ä’ju
en öfvervunnen ståndpunkt. Men jag är förbaskad, för käringen har
fått sin induflensa och vi ha auktion i Bockebo, sa’ jag.
— Ja, ser ni det, att det är kärlek, som lagt de där rynkorna
i ansiktet på er och att det är kärlek och ömhet, som dra ner era
mungipor på det där viset! Er älskade hustru är sjuk och ert hjärta
bäfvar af ängslan och oro och medlidande och sorg! sa’ hon och la’
hufvudet på sned.
— Fröken ska’ inte häda en medelålders och kloker kar], sa’ jag
— för jag har gunås varit gift i flera år,, och när man dä’ varit, så ä’
dä’ inte nå’n kärlek med i spelet längre, som drar ner våra mungipor,
och då ä’ dä’ inte frågan om nå’n ängslan eller oro eller nan bäfvan
i hjärtat, ulan då vill man va’ i fred och gå på auktioner och få lite
lugn för kärleken, sa’ jag med en stor så kallad indignation. —
— Har ni då aldrig varit kär och älskat? sporde fröken.
— Kär och älskat! Visst tusingen har ja’ dä’! När jag var
ung och ogift älskade jag igenom hela pastoratet ända ifrå’ Skuggebo
och ända te’ Målen, precis som frökens pastorsadjunkter och
ingeniö-rer, och hade inte ro hvarken natt eller da’.
— Men ingeniörerna svära på, att kärleken aldrig går öfver, utan
växer till sig i kraft och styrka år efter år!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
