Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hulpen.
I slutet af april månad hade Kalle i Ödetofta redan kommit
till botten i sin rågbinge, oeh när han sopade dess botten för alt
få med hvart eviga korn i mäldpåsen, som han skulle draga hän
till kvarnen med, grubblade han dystert öfver hvarifrån han skulle
få bröd till hustru och sju små barn under hela den långa tid,
som skulle förflyta, tills han finge tröska af den råg, som då
började grönska lite smått på hans nyodling.
Det var också mycket annat, som trängde på Kalle i Ödetofta,
där han gick i dammet ute i sin lilla bod och lirkade fram de
fattiga korn, som smugit sig in uti springorna och hörnen i
sädes-bingen. Det var fattigt för honom, stackarn. Han hade inte mera
än en trettiotvåendedels mantal, och skuld hade han på den och
skuld på lösboet också. Inte heller gaf den lilla bergiga biten mer
än nätt och jämt hvad som gick åt att äta upp och knappt det.
Sju barn hade han, som sagdt var, och en sjuklig hustru, så han
hade nog att tänka på och knoga med. Ty att slita ihop till
kläder och föda åt så många det är ett styft beting för en ensam
karl i sådan ställning som Kalles.
De tala nog och skrifva mycket om arbetsklassens dåliga
ställning här i landet och jämföra den med slafveri och Gu’ vet icke
allt. Det predikas om utsugning och utestängning och svältlöner,
när det gäller arbetarna. Och om kapitalets knutpiska på deras
ryggar, som träla inom industripalatsens ventilerade väggar. Men
det är ingen, som tycks ha hjärta-för den, som har det sämre än
alla dessa, som slita värre än någon och bor trängre än mången
tror. Nej, ingen häfver sig upp till apostel för småbrukaren, som
pulsar omkring med hacka och spade å myr och moras, bland
kullersten och mjällsand för att aftvinga sin jord föda åt ett par små
korynkor, hvilkas mesta afkastning han dock får sälja på torget åt
arbetaren för att kunna klarera jordränta, skatter och onera.
Arbetarna ha råd att äta, men småbrukarna ha det knappast. Kalle i Öde-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
