Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■—• Det likaste vore, om folk förskaffade sig den rätta
kärleken. Då blefve det inte så många processer af, ocli då sluppe
en ifrån att försvärja sej! lät Palmen, rätt som han gick och
grunnade.
—- Eftersom du nämnde kärleken, min kära Palm, så ska’
jag tala om någonting i kärleksväg för er, som inte är så dumt,
inföll Zakris.
■— Jag ska’, •—• fortfor han — dra’ fram en paschasa, som
visar, att här inte finnes någonting, som ä’ styfvare än kärleken
till att slå sig fram -mot målet, och att det inte lönar sig att stå
honom emot.
— Gör du dä’, Zakris! Men då ta vi oss rätt en pustestund
och sätta oss en vändning, menade Palmen.
Vi plockade oss alltså ner på en dikesren, och Zakris tog till
att berätta:
— Lasse i Kambo är visserligen riker och välbärgad, men
han har i alla fall ett kinkigt sinne, och hundingen så jordevänd
är han. Galen efter pengar kan ju hvem som helst va’, det är
bå ärligt och tillbörligt. Men en gräns ska’ det i alla fall vara för
allt. Eller hur gubbar?
— Jo vesst dä!
— Men jag har nära på aldrig sitt en karl så pengagalen som
Lasse i Kambo. Och det är inte nog med det, utan han är så
besattandes afundsjuker, att det är ingen hejd med det. Om en
annan kan krångla sej till en femtioöring mer än lian för en tunna
hafre eller en spann smör, så kan han inte sofva på flera nätter.
Så’11 är Lasse.
En dag köpte jag en hop proppsvirke utå honom och betalte
bra, för själf hade jag försålt mej och kunde inte ur egen skog
leverera på sagder tid, hvad kontraktet föreskref. Nå, serradö, sa
hade väl nå’n skälm inbillat Lasse, att han gifvit mig för godt köp
på proppsen. Han blef stollig förstås och ville rifva upp handeln
med mej. Men det gick inte. Lasse kunde naturligtvis inte sofva
om nätterna utan låg och inbillade sej, att jag skulle förtjäna
oskäligt på proppsaffären. Det rmnade han mej inte, förstås, och det
finge inte ske.
En morron låg min propps spräckt och fördärfvad.
— Ah tvy hundingen! utbrusto vi.
— Ja, så afundsjuker var han. Jag visste, att det var Lasse,
som fördärfvat virket och bragt mej förlust. Men jag hade ju inga
vittnen, utan det gick och var, som det var, en långlig tid bortåt.
— Efter mitt lilla begrepp har det här ett dåligt sammanhang,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
