Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Dä va hårdt imot hårdt! sa vi.
-— Vesst! Men det gick i alla fall, som Axel hade sagt.
— En liten tid efter det Lasse kommit i »klabbation» med
sin tilltänkte måg och fått tillfälle att afdanka honom, kom Axel
ner till mitt — fortfor Zakris — och talade om, att när han en
natt skulle gå till Hedda i Kambo, hade han med egna ögon sett
Lasse, då denne var i färd med att spräcka sönder och fördärfva
proppsen, som jag köpt utaf hono.m. Men han hade ingenting velat
yppa, så länge han hade några utsikter ifråga om sitt frieri och
sin kärleksaffär. Nu tyckte han emellertid, att Lasse var en sådan
orättviser skrabber, att han gärna kunde få sota för sina
illmarigheter. Nå, ni kan tänka er, att det inte töfvade länge, förrän jag
stämde Lasse för åverkan och nidingsdåd och åberopade Axel
som vittne.
Detta bet på Lasse. Vi trodde alla, att han skulle bli
häktad vid det kommande tinget och få åka in till fängelset en tid.
Och detsamma spådde länsmannen också.
— Men tror ni inte, att den helsefyren krånglade sig ur
klämman, när målet kom före? Jojomen!
Han gick en dag kort förut bort till Sölje och sa’ till Axel:
— Äss du ändtligen vill ha tösen, så ta’ henne i Guss namn
och slit henne mä’ hälsan, men lysesedeln ska’ tas ut i dag.
Pojken blef naturligtvis glader och följde bums med till prästen.
Ifrån den stunden blef han naturligtvis jäfvig att vittna emot
Lasse, och jag fick stå där med lång näsa utan att få ett
rundstycke för min fördärfvade propps. För äss jag rätt kunnat drifva
Lasse så långt som till edgång, så hade han i alla fall svurit sig
ifrån’et, slöt Zakris.
— Dummer hade han väl annars varit, utbrusto vi.
— Ja, och här syns det, huru krokiga och djädriga vägar
kärleken än tar, så masar han i alla fall till målet.
— Och allt, som kommer i hans väg, söker han begagna och
vända till sin fördel och te sitt värn, om det rätt är så simpelt
som en pitproppshög! undervisade Palmen i Skaftarp, hvaruti vi
instämde och förklarade:
— Jaja, kärleken ä’ inte oduglig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
