Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bisprang änkan, hvilket var kristligt, och hustru min trodde, att
jag var på ett bönemöte i Svängen. Så till vida var ju allt godt
och väl.
Men när jag gick i mina tankar på hemvägen och var kommen
några få bösshåll från Skumphult, kom minsann Kalle i Sobo och
fyra karlar till och hunno upp mig.
— Gu’ kväll! skreko marodörerna.
— Gu’ signel genmälde jag, som tvärt begrep, att det var fråga
om smörj.
Men de togo sig ingenting för till att börja med, utan gingo
bara tätt inpå mig. Då slog det mig, att de kanske hade i sinnet
att störta mig ner i Grisebo göl, ofvan hvilken vägen strax skulle
löpa fram och dit ett högt stalp ledde.
Nå, vi gingo och pratade om allehanda, tills vi nådde det farliga
stället. Och jag var på min vakt.
Det var så som jag räknat ut. Just på den högsta punkten
rag-lade Kalle till och skalle förstås drämma till mig, som gick på branten,
med sin kropp, så att jag skulle tumla ner i afgrunden och undfå
svalka i den djupa och kalla gölen.
Men i samma momang, som han trodde sig törna emot mig,
hoppade jag fram cirka en aln, och Kalle som inte träffade något
motstånd, for i ett huj utför stalpet och ner i gölen.
Plums, lät det, och karlen till att pusta och böla af alla krafter.
De andra fingo nu lof att ge sig i väg till hans frälsande, och
jag med för resten. Gu’ vet hur det gick (ill, ty jag var så
alte-rerad, att jag inte minns ett dugg. Om jag råkade fälla de andra
eller om jag snafvade och föll emot dem, det vet jag inte. Men
allesammans ramlade i en hög ner till Kalle.
Där uppstod ett sådant skrikande och skrålande och ett så
fasligt allo i hålet, att jag blef förfärad och sprang min väg det
for-laste jag kunde. En stor lycka var i alla fall, att de samtliga kommo
upp med lifvet, ty skriket hade förnummits till Skumphult och änkans
dräng och piga räddade dem.
Allt gick sålunda väl och bra den kvällen. Men det dröjde
inte många dar, förrän länsmannen kom och stämde mig för
väga-fridsbrott.
De rysansvärda karlarne hade anmält, att jag störtat dem samt
och synnerligen i gölen i afsikt att döda dem, sa’ länsman och
förespeglade mig bå’ häklelse och annat..
Hvad sägs om en stat, som tillåter att sådant opåtalt kan drabba
en ärlig medborgare, som hjälpt en frånfallen änka att skrifva till
hypoteksföreningen i Växjö.
En fabrikspojkes lif och lemmar skyddar sfaten, men en
änko-tröstare och beskärmare har intet skydcl, utan hotas med häklelse,
om han vågar freda sitt lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
