Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öronen bakut oeli bita ifrån sig alldeles som gamla hästar göra, när
man kör dem med lass i en brantare uppförsbacke.
Jag hade alltså inte just roligt och grufligt mycket att stå i under
de dagarne.
Men Per i Gölen var inte overksam han heller, fast han gick i
det fördolda med det.
Dagen före stämman kom Sven Magnis i Fästampen upp till mig
och såg långnäst och snopen ut.
— Hva’ hänger på? lät jag.
— Jo, dä’ kommer nog att sitta hårdt åt i mor’n, för Per har fått
ihop ett hiskeligt parti för sej och hans folk hänger ihop som ler oeli
långhalm! sa’ Sven Magnis.
— Men hur har den dumbomen då vändt sej? inföll jag och
kände hur jag började darra och kallsvettas.
— Jo, han har nog lagt sig på en finurlig bog. Han har skänkt
netlan par strumpor och lie par mulavantar te’ di stackars
zulukaff-rerna, som gå nakna mellan isbergen i Afrika, och så har han skänkt
sjuttan dussin träskedar te’ kineserna, som inte ha annat än pinnar
att äta mä’. Nu har hans namn kommit in i missionsbla’et och han
har hedrats på många andra vis, så han blir inte god att stångas
med vid valet, tilläde Sven Magnis.
— Och nu är det väl för sent? Annars kunde jag väl svängt
till med dubbelt så många strumpor, mulavantar och träskedar, lät jag.
— Dä’ ä’ för sent, stönade Sven Magnis, som är min verklige
vän, ty jag är i borgen för honom.
Följande natt sof jag inte, och jag har aldrig i mitt lif varit så
beklämd och orolig eller varit i en sådan spänning som vid stämman
följande dag. För jag såg, att Per och jag voro så godt som
jämn-spelta.
Nå, ordföranden snusade och hoverade sig där framme och
tröskade med klubban och justerade fyrktalslängden så godt han förstod.
Och efter en lång väntan kom ändtligen valet på tapeten.
— Hvem vell I ha te’ ledamot i nämnden för nästkommande fira
år efter i herranom afsomnade Jonas i Bolet? predikade ordförar’n.
Thure på Snipen! sa’ Sven Magnis.
Per i Gölen! lät en annan.
Så uppstod där en lång tystnad, hvarunder jag bad mina vänner
hviska till dem, som sutto omkring Per, att jag slaktat ner min stora
stallbagge och köpt hem ett halft pund makaroner, som de bestämdt
fingo smaka annanda’n äss de nu vände sig efter.
— Nå, nu ha vi således två kandidater å nu framställer ja’
pre-position på dom! Hör nu opp, godt folk: di, som vilja ha Thure i
Snipen ropa »ja» å di som önska Per i Gölen hojta »nej»l dundrade
ordförar’n.
Gu’ vet hur karlarne uppfattade det. Mitt folk tog miste och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
