Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och det tröstar mig.
Ar efter år, dag efter dag har han blifvit värre.
Trettondagsafton var där ett stort gille i Ostragård, men Måns
var inte bjuden dit, hvilket kvalde honom, så att han var arg och
försmädad.
Nu vet nog hvar mänska, som var’t på kalas och velat ära
värdfolket och göra heder åt maten och drycken, att man blir ett grand
sjuker dagen efteråt. Och det erkänner jag, att Trettondagen på
morgonen var jag i en sådan situation, där jag låg i sängen, att jag
liksom tyckte det hela min stuga dansade rundt omkring och att
käringen stod på hufvudet vid spisen med träskorna i vädret.
F detsamma kom naturligtvis Sven Månsson in och smilade och
spionerade. Där jag låg i min sjukdom föreföll det mig som om han
blifvit galen. Jag tyckte att han snurrade rundt liksom stugan och
for upp och ner som om han kastats fram af höga böljor. Ända till
dess han blef stående på hufvudet vid spisen bredvid min hustru.
Där tyckte jag atV han stod bå’ länge och väl och runkade på
hufvudet och tisslade och pustade ända tills han fick gumman i gråt
Son dansade han ut. Men när han var gången, tog käringen tili att
värma tegelstenar och tallrikar. Tallrikarna vrok hon öfver bröst och
mage på mig, så att skinnet fnurrades och med de heta tegelstenarne
bäddade hon kring mig i sängen.
—■ Ä’ du ryss rasande, käring! Vell du steka mej lifslefvandes?
vrålade jag.
— Tösst, tösst, du a ju dödssjuk och detta ä’ ju den enda
räddningen för dej. Hjälper dä’ inte, få vi lof skicka efter doktorn,
grät gumman.
— Dödssjuker? Ja’ ä väl så skam heller! Ja’ ä’ väl bara lite’
kalassjuker och dä’ går öfver på ett par timmar, mente jag.
Men den sabla Sven Månsson hade så insyltat henne med sin
illfundighet att hon inte lät säga sig, utan eldade och värmde
tegelsten och gjorde allt i världen för att sveda och steka ihjäl mej, och
en Guss nåd var det, att hon inte fick lifvet ur mej, så många
bränn-blåsor framkallade hon i sin välvilja å min kropp denna
Trettondagsmorgon.
Men framåt middagstiden blef jag rasande på’t och steg upp.
Då hade jag inte ett dugg vidare ondt af kalaset och skulle varit
precis frisk och återställd, om jag inte varit nästan halfbränd. Sämre
var jag i alla fall inte än att jag kunde gå ut och rykta hästen och
göra flera andra sysslor, hvilket gjorde mig nästan frisk invärtes.
Men i ytterkroppen stack och sved det, som om jag hade haft en hel
stack ettermyror innanför kläderna.
När tjänsten var slut i kyrkan, kommo emellertid alla mina
känningar hem samt en stor del af dem, som var’t med på kalaset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
