Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När nu Sven nådde Pinutten, band han hästen och kastade för
honom en hösudd. Därpå gick han bort och gjorde den vedertagna
manövern med femtioöringen och flaskan samt drog sig sedan in i
stugan med sitt matsäckaknyte.
Men ser ni, go’ vänner — alla dåliga handlingar draga förr eller
senare straffet med sig.
Fällebopojkarne, som jagat räfven, hade fått korn på Svens knep.
De sågo fjäten efter räfven och platsen, där han legat och Svens steg
och så hade de följt efter gubben till Pinutten.
Sven höll just på att med tänderna lösa upp knuten på
matknytet, ty i fingrarna var han krumsen, förstås, när den ene af
poj-karne trädde in och slog sig i språk med gubben.
— Ha ni fått något i skogen i dag? sporde Sven.
— Inte ett ben! Jag slängde ett skott efter en räf, men han
sprang sin väg! lät pojken.
— Jojo, räfven ä’ inte go’ att lura.
På det viset resonerade karlarne, och pojken hindrade med sitt
prat Sven, så att han inte fick tillfälle titta till sin flaska. Och på
den grund hade den andre Fällebopojken tid alt flå räfven och stoppa
kroppen åter i säcken. Ja, han fick också stunder att byta ut Svens
brännvinsfyllda flaska på stenen mot en annan med gödselvatten uti.
Men omsider hade Sven betat länge nog i Pinutten, och jägarne
uträttat hvad de ville. Så skildes de och Sven knekade af mot
stads-hållet med räfven i påsen och flaskan i fickan.
— Hon blir rolig att ha på hemvägen! myste han för sig själf.
Nå bräderna var han karl att vända af och fick bra betalt.
Glad och belåten tog han se’n säcken på ryggen och larfvade af
till buntmakarn.
— Vell herren handla ett fint räfskinn.
— Ja, gubevars — det beror på priset.
— Vi bli nok öfverens! Men saken är den, att räfven är inte
flådd — mente Sven.
— Det gör ingenting. Ni får i så fall 75 öre mindre för
skinnet, för det tar garfvarn för han dra’r af huden, — genmälde
buntmakarn.
Så löste då Sven upp påsen, fattade honom i bottnen och ristade
ut räfven på golfvet inför buntmakarn.
Ögonen höllo på att krypa ur hufvudet på Sven af undran och
förskräckelse, när han fick se det hudlösa kadavret. Och
buntmakarn blef så besatt i sitt sinne, att han undfägnade Sven med den
bastantaste örfil man skulle kunna önska sig.
— Vet du då ingen lefvandes hut, din usle bondkanin? skrek
han och drämde ytterligare till Sven med sin stora aln.
— Jesses, skona mitt lif! Jag rår inte! Dåliga mänsker ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
