Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fin It honom mig ovetandes! bölade Sven och stoppade kadavret
tillbaka i påsen och sprang, kraftigt påskyndad af buntmakarcns fot.
Tagen nu en varning af detta i alle, som hilten och plocken
upp andras egendom på viigarna.
Men när Sven lugnat sig en vändning, tog han till att fundera
öfver sin ställning. Och då han funderat en stund, fann han ut, att
skära hufvudet och en del af benen af räfven och söka sälja det
öfriga såsom en lammkropp till korfmakarn i sta’n.
Men det blef inte galet förr än då. »Charkuf isören» var ingen
vanlig dumbom. Först pryglade han Sven en stund och se’n skickade
han efter hälsopolisen, som blef alldeles besatt, när han förnam Svens
tilltag. Där blef bums stämning af naturligtvis, så att det var infe
underligt, att gubben såg ohyggligt förkrossad ut, när han omsider
drog ut af stadenom.
•—- Nu ryker alla bräapengarne och mer därtill bara till plikten!
grät han för sig själf, där han satt på framkälken och asade undan
tårarne med bälgvanten.
— Hå, hojojo! Nu får ja’ allt ta’ fram mi lella flaska och si om
inte ho’ kan trösta mej. Och så drog han fram flaskan med det
afskyvärda vattnet och satte henne till sina darrande läppar.
Dock icke ens flaskans tröst blef honom beskärd. Sven är ingen
vimmelmagad person, det veta alla, men ett sådant fräsande och
spottande och svärjande, som han nu anställde på vägen, det låter sig
icke beskrifva. Led han inte i alla fall det hans lustar och gärningar
värda voro? Jojomän, hvad han det gjorde. Och det värsta återstod
ännu. Jag önskar och beder, att himlen ville förskona oss lite’ till
mans ifrån en sådan kvällsmat, som den Sven i Hägnen fick af sin
käring, då han kom hem i solagången och hade omtalat dagens
händelser för henne.
Måtte så till sist denna händelse mana oss alla landtgubbar att
;akttaga lite’ mera ärlighet och rättfärdighet i såväl handel som
vandel härute.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
