Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Dä tordes han inte, utan då jag låge i min dö’e sömn.
Men gjorde han’et, så ginge ja’ ifrå’ honom på fläcken, mturade hon.
— Och om du, Klas, finge se Kajsa kyssa granngårdsdrängen,
hur skulle du känna det?
— Hm, dä vore väl drängastaekarn, som finge känna, att dä
inte vore nå’n gästabudsmat, tandalöser och kallappad som hon är.
Men opasserligt vore dä i alla fall, lät Klas.
Men dessa af kyrkoherden framställda och tillämpade exempel
gjorde emellertid, att kontrahenterna hädanefter togo sig för att
sätta sig in uti hvarandras ställningar och lefva bättre i äktenskapet.
Och det bet på oss kyrkorådsledamöter också.
Ty hvar gång jag sedan dess kommit sent och oredig hem om
nätterna »från sammanträden och stämmor» och min Kajsa tagit
fram kvastskaftet eller besmanen, har jag förhållit mig saktmodigt
och slaktoffermässigt och satt mig in i hennes upprörda situation
samt betänkt, att om jag varit hon och hon varit jag, som kommit
hem nattetid pirum, slankig, led och snusig, så hade det vankats
smörj från min sida, förstås.
(Gu’ vet, om jag-inte vridit ihop den här satsen ett grand
konstigt och oklart. Men ni förstår nog andemeningen.)
Ja, sådana karlar blir det utaf kyrkorådsledamöter. Men alla
kunna ju ej väljas till sådant, och därför är världen sådan hon är.
Se bara på våra handlare. Deras yrke och ställning gör dem
ju blott föga skickade att väljas in uti kyrkorådet, och därför få
de sällan någon prima visdom i sig utan antingen sekunda sådan
eller alls ingen. De få aldrig lära sig att kärleksfullt sätta sig in
den ene i den andres ställning, hvadan deras inbördes strider sällan
sluta med försoning såsom Kajsas och Klas strid, utan de fortsätta
att jaga hvarandra ända till konkurs, till sorg för deras
fordringsägare men till hugnad för de karlar, som lagen titulerar för »gode»
män. Hvar deras »godhet» sitter, det kan väl i alla fall inte ens
utrönas med sådana där röntgenstrålar.
Och nu hålla våra handlare på att jaga livarandra bums ut i
det stora fördärfvet. Länge hade vi endast en handlare, den gamle
syndaren i Leråsa, full af svek och ovanligt väl sorterad af falska
varor. Han köpte bara ett enda slags kaffe, det sämsta och
billigaste som fanns. Så hade han en käring, som ideligen satt och
sorterade detta kaffe i två afdelningar. De fulaste bönorna sålde
han som en kronas kaffe, för de bättre tog han en och sjuttifem,
för det var det finaste och primprimaste som fanns i handeln,
lät han.
Lite’ småsten vrok han alltid också i’et, förstås.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
