Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Linus i Fänestad.
Om ni bå hört ett riktigt bra haekelseverk skära snabbt oeli
hvasst och immer och immer uian pauser, så kan ni nära på göra
er en liten föreställning om hur Britta i Lungemosa gick an, när hon
grälade på sina styfclöttrar och Danjel, sin herre och mästare.
Det var inte tu tal att inte Britta var både en ordnings- och
arbetsmänniska. Men, Herre Gu’, man kan väl både arbeta och bruka
ordning utan att man behöfver fräsa .och bila kring sig för det!
Dummare är jag dess bättre inte än att jag vet, att »det är en
dålig yxa, som det inte är något bett uti». Men det ska’ va’ en gräns
för allt, brukade Johannes på Moen säga.
Och Britta i Lungemosa satte inte nå’n gräns för sitt bullrande
och silt gnatande.
Förkäxad blef gubben och förkäxad värdt Mina, som var
Dan-jels dotter från hans första gifte. Gång på gång ville hon ge sig ut
i bygden att tjäna och far hennes understödde henne i det stycket.
Men Britta satte alltid p för’et. Hon behöfde henne kan tänka alt
köra med där hemma och att käxa på. Annars hade Britta kreverat,
förstås.
Så snart det därför blef fråga om, att Mina skulle ut, blef
Brilta rakt toseter och klämde i:
— Jo, da kan jag tro, att I vell, att ja’ ska’ släpa ihjäl mej
tvärt utan hjälpe, för Danjel gör då inte ett tecken så långt året är
annat än äter och sofver och suckar och snusar och grinar illa och
skäller i ett evinnerligt skällande. Och ingenting duger du te’ heller,
din slankelin, annat än va’ ilaker och räkna ut, hur du ska’ få en
annan att släpa ut sej för din skull. Du tog nok lifvet af din första
kvenna, och nu vell du ta knäcken på mej. Du vell ha flecka ut ur
huset för att du se’n ska’ få husera mä’ mej och plåga mej som du
vell utan vettne, din bof! Eller ä’ inte dä’ meninga?
— Talar ja’ synn och ska’ ja’ tiga? säger du. Nä’, tack ska’
du ha. Ja’ behöfver inte tiga för en så’n där gammal luring som
du ä’, och inte behöfver ja’ finhyfla mina ord te’ en så’n där
gammal evinnerlig stöt som du ä’, för dä’ä’ du, sä mycke’ som du vetdä’.
Och inte behöfver ja’ tala nå’t evangelium le’ ett så’nt kreatur, som du ä’,
Danjel! Och flicka stannar hemma och hjälper mej, förstår du! Huru dant
skulle dä’ gå, om hon komme ut bland en hop karlar i denna ussla
värld? Nä, ho’ behöfver allt stå under uppsikt än en långlig tid!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
