Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tyg. Barkström var garfvare samt redde våra hudar och skinn på
folkavis.
Båd färgarn och garfvarn stodo sig bra och voro till stort gagn
och nytta hvar på sitt sätt en långlig tid inom flere kyrksocknar härute.
Och gudfruktiga voro de äfven. Ja, de ledde slutligen så att
säga den religiösa rörelsen härute, och de höllos för att hafva större
ljus i skriften än inte blott prästen utan till och med själfvaste
biskopen i stiftet.
Det dröjde inte heller länge, förr än de blefvo så pass
fullkomliga, att de inte kunde gå till kyrka och skrift ibland de andra
fattiga syndarna i socknarna, utan de bildade sig en egen förening af
utsökta heliga.
I den föreningen blef färgarn korad till sånganförare. Då tyckte
han, att det var försmädligt att stå midt i sångkören och på »mötena»
och vifta taktpinnen med en blåfärgad näfve.
Fördenskull började han skämmas vid sitt yrke och fann det
lämpligare och finare att förvandla färgboden till en handelsbod. Och
så värdt han småningom en handelspatron. Härigenom tvungos vi,
hvilka inte längre hade någon, som redde våra vadmal, att köpa och
slita sköra schoddyvaror i stället för de starka tyg, våra fruntimmer
förut kunnat ställa ihop åt oss under viriterkvällarne.. Det var skada
och förlust för oss, men det kunde inte hjälpas.
Så hände det en dag, att den store handlaren, för att vara rik-
tigt sorterad i allt, tog hem ett parti färdiggjorda skodon. De voro
granna att se uppå och inte så värst dyra heller, .hvadan de gingo
åt som smör, fastän de inte voro så särdeles starka att slita.
Men öfver den manövern blef den fromme garfvaren alldeles
ursinnig. De bägge heliga svågrarne drabbade ihop, och där kastades
ord dem emellan, hvilka inte voro så öfver sig kristliga eller
kärleksfulla. Ty när det blir frågan om pengar och konkurrens, får vår
Herre gunås hålla till godo med att sitta emellan och bli’ glömd.,
— Ja’ ska’, min själ,’ allt bota dej för stöflarne, din fähund,
och barka huden åt dig, din skrvmtare och högfärdsande! röt garfvaren.
— Dra’ du åt helsefyr mä’ dej! Vi lefva i ett fritt land, vet
du dä’, du bölande tjur i Basanl Ja’ har rättighet att sälja hva’ja’
vell! Gaek ur min åsyn, ty du är en affälling, du har fallit ur nåden,
din förbanskade girigbuk, och i sångföreningen kommer du inte att
sjunga bas fler gånger! genmälde f. d. färgaren och dref ut svåger sin.
Men åtta dagar därefter hade garfvaren tagit hem två vagnslaster
mjöl ifrån Motala och knäckte till att sälja det 1 krona billigare pr
säck än svågern.
När färgaren förnam detta, förvandlade han sin hy och satte
sitt mjölpris 50 öre under garfvarns.
Då tog denne hem kaffe och sill och salt och socker samt höll
sig i pris stadigt under sin trosförvant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
