Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från Ystad, hur i all världens tid kan man då begära att vi skulle
få någon disciplin på våra?
— Nähä, det är då sant och rätt. Och det må gå hur det vill
i Ystad. Det var i alla fall synd om den stackarn, som fick ta’
afsked och dråsa ur landet bara för att han har en nätt och beskedlig
gumma, som tydligen inte velat eller kunnat bita ifrån sig, när kopplet
flög på henne. Det är ändå lite dumt, att dom inte längre få duellera
med sabel eller pikstol. En duell hade klarerat saken bättre än en
krigsrätt. Då hade det slutat som en s. k. fanfar i stället för som
nu med eländigt skvaller, lögn och förtal! inföll jag.
— Jo, du är just en skön pojk! En dålig kristen har du alltid
var’t, men att du är så usel, att du önskar att folk ska’ dumbellera,
dä’ trodde jag då aldrig! dundrade Linus och tog på sig en
apostolisk min.
— Seså, nu ska’ vi inte gräla, eller blanda in religion i det här
pratet, lät Sven.
— Nä’, det ska’ vi inte. Men tycker ni inte att det är
hundingen hvad det görs skandaler af litet nog nu för tiden. Tänk bara
hvad det har varpats ihop mycket, och hvilket rvsansvärdt nummer
det gjorts bara af en så simpel sak som att två kaptener en dag å
Karlsborg talade med tungor till hvarandra och ryckte hvarann i
mustascherna ett grand! utbrast en af gubbarna.
— Truppen såg det. Däri låg det eländiga. Kaptener ska’
kunna styra sina sinnen. Hur ska’ de annars kunna styra en trupp?
lät Sven.
— Det har du då rätt uti! inföllo vi alla i korus.
— Jag sitter och tänker — log gamle Olagus i Strängen —
hvilken dråpelig skandal våra dagars tidningar skulle kunna hafva
skapat till af en liten händelse, som i min ungdom inträffade på
kyrkögårn i Nybo. 1 vet väl, att jag ä barnfödder därnere?
— Hva’ hände där?
— Jo, klockarn och prästen va’ osams precis som de här
kaptenerna i Karlsborg, som drabbat i hop. Prästen var en skickelig
karl och en beskedlig karl. Klockarn däremot var ryseligt högfärdig
och ilsk som en bålgeting. Han tålde rakt ingenting. Så hände det
en söndag att ett lik skulle jordas och prästen och klockarn stodo vid
grafändan. När så den förre skulle jordkasta liket, tog han af sig
hatten och räckte den åt ldockar’n för att denne skulle hålla honom
under tiden. Tvärt blef klockarn rasande, nappade hatten och dängde
den långt ut åt kyrkogården, där han trillade fram mellan grafvarne.
Ni kan väl tänka er, hur ett sådant tilltag skulle störa andakten och
väcka undran bland folket. — Nå’n klädhängare är jag inte! ropade
klockaren och gick in åt kyrkan. Var inte detta ett reelt ämne till
en skandal? slöt Olagus.
Jo, det tyckte vi alla och förfasade oss. Ty att fruntimmer träta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
