Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, ös du te’ dom, Petter, göd dom och fodra de lalstockar-
ne. Du har ju så god råd. Da har, gunås, inte jag. Den, som vill
göra rätt för sig och själf gå klar för fatti’huset, får allt se opp med
det han gör. Men du har så rasanne god råd, så du kan göra hvad
du vill, kan jag tro! plägade Klas håna.
Men Petter svarade egentligen aldrig på sådana ord. Ibland
hände det visst, att han helt saktmodigt förklarade för Klas, att »den
som ger åt de fattige, han lånar åt yår Herre», hvilket alltid stötte
Klas och gjorde honom ilsk.
Men Petter gaf det han kunde och så som han plägade. Och
inte försämrades hans ställning för det. Tvärtom.
Hans gård hade varit sämst, emedan den var belamrad med en
mosse i öster, som sträckte sig ända bort till järnvägen och ansågs
värdelös, och södersidan af hans ägor bestod af berg och illmarker,
som knappast voro värda att beta.
Men ett år upptäcktes det, att mossen dugde till något. Petter
sålde större delen af honom till ett bolag, som satte upp en torfströ-
fabrik, hvilken riktade Petter på många sätt.
Och samtidigt kom en karl och fann ett berg af svart granit i
Petters illmarker, och så fick han en grann summa för berget.
Petter blef en storkarl och en dundergubbe i Gummemåla.
Men Klas Jönsson gick det bakut för. Han slog sig en dag
i kompani med en herrekarl och satte upp en ångsåg nere vid
stationen för att bli rik i eit enda tempo. När sågen var färdig, brann
den ner innan den hunnit bli försäkrad.
Så lånade de upp Pere pengar och byggde upp på nytt i än
större skala.
Men den affären gick inte. Kompanjonen lurade Klas, lånade
hans namn och ställde honom i sticket till höger och vänster i
bankerna. En dag försvann han — och när sakerna, blifvit klarerade,
fick Klas gå bort från sitt hemman så ren och bar som han kommit
till världen. Och han fick tacka Gud att han slapp krypa in på
köpet för en del vrassel, som han lurats begå.
Nå, nu sitter han i en liten dålig stuga på Gummemåla utmark,
en half mil från byn. Pinnarne, som han får plocka till bränsle, äro
sura och brinna motvilligt, och riktigt mätt får han väl sällan äta sig.
Göra ett dagsverke förmår han icke, gammal och nedbruten som han
är. Kring stugan har han fått spadvända en liten »lycka». Men hur
skulle han få henne satt och sådd, om inte barmhärtiga människor
funnes?
Nu är det hans tur alt tigga »säasäd».
Första gången han kom ner till Gummemåla, ville han inte gå in
till’ Petter. Men denne fick syn på’n och tog honom med sig in.
— Antingen vill du ha råg eller hafre, Klas? sporde Petter.
Klas kunde ingenting svara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
