Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bjuden till middag hos sjelfvaste kungen. Men här
händer mig aldrig en sådan lycka!
— Ett fint och fagert fruntimmer! ropade hustrun,
— Hvad säger du, Jerker? Har du tröttnat vid hustru
din?
— Ja, det har jag visst det! — och vid min ko och
min gamla bruna märr, och vid allting annat!
Vid dessa ord brast den stackars hustrun i tårar.
Men Jerker reste sig och gick ut, sadlade sin
gamla Bläsa och red bort framåt vägen.
— Ack, Gud tröste mig! Kors i Herrans namn!
suckade och snyftade den stackars hustrun för sig sjelf.
— Hvad har väl kommit åt min Jerker? Men han
kommer väl snart hem igen, och jag ska’ under tiden laga
till en god qvällsvard åt honom.
Men Jerker red bort framåt vägen till Stockholm.
— Jag kan inte begripa att jag inte kommit att
tänka på det här förr! tänkte Jerker för sig sjelf.
— Kommer jag bara till Stockholm, och kungen får se
mig, så ser han nog hvad jag är för en karl, och så
är min lycka gjord!
En stund derefter befann han sig åter i den lilla
staden och klef in i värdshuset, som låg vid stora torget.
— Hör nu, hvart går vägen till Stockholm?
frågade han värden, som stod innanför disken i
skänkrummet.
— Ser han tuppen der uppe på kyrktornet?
frågade värden tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
