Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När Janne Fästbom var uteliggare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Förlåt mig, men jag är litet närsynt. Ä’ dä’
inte vackert väder i dag?
— Kan inte herrn se det heller?
— Hm ... Ä’ dä’ inte tråkigt att gå ensam?
— Ja, hvad tycker ni själf? För mig går det
väl an.
Janne, som synbarligen hade mycket svårt för att
inleda något samtal, blef, eldfängd som han var,
redan från första stunden helt betagen i den sköna
obekanta. Också var Thyra Troman ett mycket rart
feminint exemplar. Man tänke sig ett hår svart som en
Andalusiens natt, en panna hög och klar som en
julihimmel och ett par kindgropar, där kärlekens amoriner
ständigt voro bofasta; man tänke sig endast detta, och
man kan gissa sig till resten.
Janne själf var ganska skaplig till sin skapelse.
Han var lång som en hotellräkning och bred öfver
axlarna som en kommod. Han hade 1,200 kr. i lön som
förste expeditör hos firman Kryddlund & C:o, men han
var icke blott en bodjanne, utan äfven en trilljanne, som
nu på Bellmansdagen trillat ut till det idylliska
Bellmansro för att i sällskap med några likasinnade
tillbedja den välsignade eller, om man så vill, förbannade
Bacchus. Det var kanske för att han var till
ytterlighet närsynt, som han tittade något djupare i glaset än
de flesta andra. Eftersom kamraterna ännu icke
anländt, företog han en promenad i parken, där han, som
sagdt, träffade den vackra Thyra Troman, i hvilkens
garn han så hastigt blef fångad. Hon å sin sida
tycktes också rätt godt sympatisera med den lika ståtlige
som artige Janne, hvilken, då han fick höra, att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
