Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När Janne Fästbom var uteliggare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I denna skog, der Janne nu nästan helt
medvetslöst lade sig, husera vid denna tiden på året en massa
uteliggare, som hafva till yrke att öfverfalla och råna
sin nästa.
Vid 1-tiden på natten kunde en uppmärksamt
lyssnande vandrare åhöra följande samtal, som
frammumlades bakom ett par trädstammar:
— Nä, kika på snobben, du, som har knytit sig
där. Den ska vi länsa.
— Se på kvantingen, han har guldkedja.
— Ja, den ska’ vi lätt »strala».
— Å’ så’na bussiga pantalonger se’n!
— Ja, å’ titta en så’n stor, kilig brosch det sitter
i halsverket.
— Ja, dä’ va’ en stöddi ordning.
— Ska’ vi »gara minkan» först?
— Men om han vaknar?
— Ja, ä’ dä’ inte dä ja’ allti’ har sagt, att få vett
i din skalle ä’ lika omöjligt som att borra hål i
Tyskbagarbergen med en kokt morot, å fö’rexten, muckar
han, så hjärta i min talg dammar ja’ inte till honom
mä’ den här påken, så skjortan ska’ bli tom på honom.
— Men om han är beväpnad?
— Håll babblan på dej, sågbock, hvem tror du
springer för en så’n der basse! Sno dej bara och rör
på pinnarna, ditt ohängda busfrö!
Efter denna öfverläggning började de båda sällarne
sätta sin plan i verket. Kedjan och uret voro lätta att
knycka. Byxorna gingo mycket lätt af, tack vare
Jannes princip att aldrig begagna hängslen, och dessutom
hade de redan förut åkt ned ett godt stycke på benen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
