Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När Janne Fästbom var uteliggare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tänkte Janne. Hon svarar mig ju inte och lämnar mig
till på köpet mol ensam. Det är kanske för att jag ser
lite vårdslös och fyllsjuk ut för tillfället.
Emellertid behagade det unga herrskapet träda ut
ur butiken, innan mamma återkommit, men utkomna,
gaf Thyra till ett rop af förskräckelse vid åsynen af
Fästboms oförklarliga klädsel.
— Men hvad i all världen menar ni? sporde hon
med hopknäppta händer, lyftade mot höjden.
Menar? Vi ska ju ut och promenera, vet jag,
svarade Janne med den lugnaste ton i verlden.
— Och i den dräkten? Nej, du min skapare ...
— Dräkten?
Ändtligen fick Janne ögonen så öppna, att han var
nära att skämmas dem ur sig, och med ett
förtviflans uttryck måladt i sitt ansikte rusade han som en
galning därifrån gatan framåt, och då han vid ett
gathörn varseblef ett par blåa byxor, som inneslöto en
poliskonstapels ben, i sällskap med en svart, frasande
sidenklädning med fru Troman i, så beskref han under
getsprång en lång halfcirkel åt kajen till.
Nyfikna hade naturligtvis samlats, och Janne
önskade ingenting högre, än att han vid detta tillfälle egt
en sköldpaddas natur, så att han kunnat draga in hela
kroppen i rocken och oigenkänd rulla sig hem i den.
På Norrmalmstorg stodo människorna dubbelvikna af
skratt, och till råga på olyckan varseblef honom hans
egen principal, som omöjligen kunde tro sina glasögon,
då han fick se sin förste bokhållare, den alltid så
städade Janne Fästbom, företaga ett så tragikomiskt
gatlopp på morgonkvisten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
