Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kronobefallningsman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hvilken som är utan synd, han kaste första
stenen.
— Låtit pliktfälla drinkare, fast jag själf varit
onykter.
— Den ångrande undfår alltid tillgift.
— En förrymd straffånge ihjälsparkad ...
— Allt varder Kronobefallningsman förlåtet. Om
edra synder vore blodröda, så ...
— Två gånger har jag svurit bort mig ...
— Betyder ingenting. Herren är god och nådelig
och af stor mildhet. Alltsammans varder
Kronobefallningsman förlåtet.
Så snart bikten och nattvarden voro undanstökade,
aflägsnade sig pastorn, och då Sara Lena strax därpå
inträdde, så var Kronobefallningsman så tyst och stilla,
att Sara fick inte ett ord ur honom. Han var döden
död enligt gällande reglemente.
Ett fridens drag kring mungiporna gaf tillkänna,
att »allt vardt honom förlåtet».
Så blef det begrafningsstök i länsmansgården, och
Kronobefallningsman lades i kista.
Denna med passagerare insattes i den kyliga
loftskammaren för vidare befordran.
Andra natten efter dödsfallet, då kölden smälde
som värst i knutarna, knackade det på Sara Lenas
kammardörr.
— Herre Gud, hvem ä’ dä’? sporde Sara innanför,
under det en kall kåre genomfor hennes ryggrad.
— Det är jag.
— Hvilken jag?
— Kro ... Kro ... Kronobefallningsman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
