Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snufva och skeppsbrott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— God borgod! Bitt dabbd är Badde Balb.
Pojkarne flinade och guvernanten bet sig i
rosenläppen för att undertrycka ett gapskratt, som var nära
att utbrista, ty äfven madonnor kunna gapskratta.
— Sobb herr prosted ser, så har jag addtagit
addbudet att kobba hit.
— Oändligt välkommen! Måtte bara kandidaten
komma att trifvas här. Kanske man är road af jagt?
— Oh ja. Ett utobbordettligt döje! Alldeles i
bidd sbak.
På aftonen blef det ett så förtjusande väder, att
Manne sporde guvernanten:
— Kaddske fröked Löddbadd är bed obb att ta ed
lited kvällprobedad?
Jo då. Det var hon nog, hvarpå de gångade sig ut.
— Det är gudobbligt att svärba ed sobbarkväll.
— Kanske kandidaten är poet?
— Lite gradd bara.
— Så anspråkslös. Var god och deklamera ett
stycke. Det skulle roa mig ofantligt.
Hon vände bort ansiktet för att dölja ett ironiskt
leende.
— Sobb fröked vill, svarade Manne, ty han var
aldrig buskablyg, icke ens då han hade snufva. Han
tog alltså på sig sitt mest dårande tenorleende, sträckte
ut armen och kastade en trånsjuk blick på skällkossan,
som låg der till vänster på ängen samt utbasunade med
lidelsefull stämma:
»O sköda flabba, hibbelskt ljufva eggel,
Gestalt så sköd sobb elfvad på ed stäggel!» —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
