Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pastor Wattmans julklapp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I sitt rusiga tillstånd fick han nu det olyckliga
infallet att besöka den närbelägna kyrkan, där aftonsång
skulle hållas. Annars plägade han aldrig gå i kyrkan.
Det var ovanligt mycket folk på kyrkvallen, så att han
kunde inte på något sätt tränga sig in genom grinden.
Han beskref stora, utåtgående halfcirklar med armarna,
svor och röt åt menigheten, att, då han icke gick i
kyrkan mer än en gång om året, så måtte han väl få
komma in den gången. Han betalte sin skatt till
klockare och präst såväl som de öfriga. Han väsnades och
knuffades där i grinden allt värre, och just som prästen
kom, höll han ett tal, hvari en ond makt var inkilad
mellan hvartannat ord, och domderade att han skulle
in i kyrkan till hvad pris som hälst. Prästen, som
tog reda på hvem bråkmakaren var, förehöll honom i
strängaste ordalag det oskickliga i hans beteende, men
de skarpa förmaningarna gjorde Ola ännu vildsintare,
och med hög stämma utbrast han:
— Ja, får jag inte komma in i kyrkan, går jag
hem till gumman och tar mig en kaffehalfva med en
stor klämtare i och ger attan i att krusa längre.
Ola hade i mörkret icke märkt, att han hade med
själfve prästen att göra, och så snart han förnam detta,
lomade han något skamsen hem.
Nästa dags morgon erhöll han från pastorn ett i
mycket stränga ordalag affattadt bref, hvari han
hotades att blifva stämd till tinget för störande af
kyrkfriden.
Ola blef lika ångerfull som förskräckt och visste
sig ingen råd, hur han möjligen skulle kunna blidka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
