Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gymnasistens friareannons.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Följande dag, den bestämda mötesdagen, sträckte
jag upp mig från topp till tå och begaf mig i god tid
till den anvisade platsen.
Mamma undrade, hvart jag tog vägen.
— Ah, bara litet motion, svarade jag med en
förnumstig knyck på nacken.
Det var temligen mörkt på gatorna, men
sedan jag länge och väl gått och späjat och spanat i
mörkret, tyckte jag mig ändtligen skönja en
fruntimmersgestalt på afstånd.
— Eva! stammade jag.
— Adam! svarade en silfverröst.
Det var hon.
Jag närmade mig så småningom, lyfte graciöst på
sammetsmössan och yttrade med en sjetteklassistbugning:
— God afton, min fröken! Månne ett hjärta kan
bana sig väg till ett annat i ett sådant mörker?
— Det tyckes verkligen så, sade hon och skrattade,
skrattade så hjärtligt godt, som endast en ung, oskyldig
flicka kan skratta. För öfrigt var hon smärt och
välväxt, och jag tyckte mig under ansigtsslöjan förmärka
ädla och fina drag.
— Ni heter ju Alma, är det icke så?
— Jo, Alma.
— Vet fröken Alma, länge har jag sökt mig den
kärlekens rosengård, i hvilken min lyckas blommor
måtte få gro, och då jag nu, såsom jag hoppas,
ändtligen funnit densamma, känner jag mig outsägligt lycklig.
Vill ni bli mitt hjärtas brud?
— Ja, svarade hon knappast hörbart; jag tyckte
nästan, att hon skrattade, och jag fruktade att hafva
sagt någon dumhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
