- Project Runeberg -  En bundt humoresker /
136

(1900) [MARC] Author: Gustaf Lyckow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Små stora ord.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stora förtjänsten att de låta uttrycka sig utan ljud till
stor besparing för lungorna och till ovärderlig fördel
för folk, som har mycket brådtom. »Ja» kan man t. ex.
säga med bara en liten nick och »nej» genom att rista
på hufvudet, liksom man tänkte förvissa sig om, att det
sitter riktigt fast. Hvilket af dem som är
betydelsefullast, är svårt att afgöra. »Ja» är särdeles vigtigt att
ha till hands i det ögonblick, då man sammanviges med
en ung arftagerska, och »nej» är icke mindre af vigt,
då en ond skalk rusar in till en och beder en följa
med ut och förkorta lifvet med elfva romtoddar.

Jag hörde en gång en aktör, som genom
framsägande af ordet »ja» uttryckte de mest olika känslor.
Då karlen hållit på en half timme, var han nog
barmhärtig att sluta, för att icke få hela salongen full af
döda lik — döda af skrattsalfvor.

I sammanhang härmed förtjänar nämnas, hurusom
en engelsk skådespelare genom att deklamera alfabetet
förstod att aflocka sitt auditorium ett skratt, så att
taklamporna ramlade ned af ljudvibrationen, och en gråt,
så häftig, att tårarna gingo öfver stöfvelskaften på
parkettfolket.

Ack är ett litet ord, som mest användes af klemigt
uppfostrade fruntimmer och naturskalder.

Ung Axel går ut en härlig sommardag med sin
blifvande svärmors dotter, skön’ Hilda. Då de hunnit ett
stycke bort i skogen, släpper hon hastigt hans arm och rusar
med en förtviflans ansträngning bort till en stor sten,
där hon lutar sig ned så djupt, som om hon tänkte
mäta jordens värmegrad med näsan, samt utbrister ett
»ack» så skriande skärt, att taltrasten, som sitter på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:11:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/humoresk/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free