- Project Runeberg -  En bundt humoresker /
146

(1900) [MARC] Author: Gustaf Lyckow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En historia om en historia.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och drängen drogo med två stora bålyxor till skogs, och
när de huggit ned ungefär halfva skogen, gingo de in
i en hölada för att hvila middag. Drängen somnade
strax, men kyrkovärden kunde icke få en blund i sig,
fast det var den värste sjusofvare, som fanns; han
funderade på priset på famnaveden, kan tänka. Ergo,
såsom Livius så skönt uttrycker sig, tände han sin
kritpipa och låg och bolmade från sig stora aftonmoln i
höladan. Emellertid vaknade drängen vid en
snarkning, föranledd af ett af kyrkovärdens aftonmoln, som
höll på att krypa in i hans vidöppna mun. Eftersom
middagstimmen var finis, gick drängen ut för att
fortsätta arbetet samt vred omkring låset på ladans dörr
med den utanför sig befinnande nyckeln, i
tankspriddhet, förorsakad af kärleksgriller, glömmande att
kyrkovärden ännu befann sig därinne. Just medan detta
tilldrog sig, insomnade kyrkovärden och befann sig snart
i ett tillstånd, hvilket gjorde honom oförmögen att hålla
i kritpipan, som föll ur hans valkiga hand och antände
det af Chrysanthemum Leucanthemum och Convalaria
Majalis blandade höet. Snart stod hela ladans
innandöme i låga, utom kyrkovärden, hvilkens
sjusofvarenatur ändtligen började allvarligt tilltalas af de rundt
omkring härjande lågorna. Då ref han sig yrvaken i
det afsvedda håret och mumlade:

»Stäng kakelugnsluckorna, Stina, det här börjar bli
för hett.»

Då nästan allt höet var nedbrunnet, lyftade han
öfre delen af sin corpus och förflyttade sig med en
bösskulas fart på både klackar och sulor samt rusade,
nästan halfkväfd, åt dörren för att komma ut, men denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:11:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/humoresk/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free