- Project Runeberg -  Hundrade minnen från Österbotten / Första delen /
27

(1844-1845) [MARC] Author: Sara Wacklin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Familjestödet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

27
färd. En och annan af pinnarna bröts väl under
lians hand och fot, men detta minskade ej lians
mod att sträfva uppåt; han höll sig dä blott sta-
digare i kanterna af den svigtande sLeg’en, och fort-
satte, envis, lugn och försigtig, som en finne an-
står, sin färd. Jakobs englar voro väl också en-
samme de som beskyddade honom, ty i mennisko-
inakt hade det icke stått.
Då vår tunga eqvilibrist lyckades komma så
högt, att han var nära fönstret, der generalen satt
och skref, så fördjupad i sin arbetsifver, att han
ej märkt det oväntade besöket, tog bonden pap-
peren i ena handen och hatten i den andra, och
sade med en bedjande röst, i det han räckte sina
dokumenter in ät fönstret: »Armollinen Maanherra
ja korkia Konsistorium! »
Mera hann boncien ej tillägga af sitt länge
öfverlästa tal, då generalen spratt upp och med
hetta och en van kommando-stämma befallde ho-
nom »alt genàst nedstiga samma väg han kommit.»
Den arma bonden hade så när af förskr äckelse i
ögonblicket dumpit i backen, ty tvenne pinnar i stegen
brusto åter under hans skyndande reträtt. Men han
var Finne och envis: med den ena handen höll han
sig ännu, ehuru flera famnar f’rân marken, hängande
vid stegen, hatten höll han troget i den andra och
papperen i munnen, der han. sväfvade emellan
himmel och jord. Krafterna begynte likväl småningom
svika och han hade ej mer styrka att svänga si"-
kring stegen, för att få fotfäste. Det var isynnerhet
den djupa vördnaden, som betog honom hans styrka.
Herrarne i rummen bleknade vid denna vådliga
syn, och generalen sjelf förskräckt befallde räddning.
*} Nådige laru lsliöfding ocl i höga konsistorium

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:12:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hundrade/1/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free