Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Carl Saxa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8.
Carl Saxa.
Carl Saxa var pastorsadjunkt i staden; utmärkt
bildad och treflig sällskapsman, älskad och värde-
rad både som lärare och vän, var han öfverallt
välkommen. I hans litliga ansigte läste man ett
känsligt hjerta. Han hade ett ljust hufvud och en
vek karaktär. Han var blåögd, hade brunt här,
blek hy, och hans växt var läng och smärt. Efter
någon ticls vistande i Uleâborg säg man den tref-
liga, unga prestens lynne alldeles förändras. Han
begynte att sky sällskaper, gick ensam, sorgsen och
drömmande omkring, utan nattro. Hela Limmar
såg man honom stirrande i den brusande forsen,
vid den yttersta branten af Pokkises backe, deri-
frân han dock villigt följde med de vänner, som
sökte förströ honom. Men deras bemödanden voro
fåfänga: hans själssjukdom tilltog jemt, emedan
han icke förmådde besegra en hopplös kärlek till
en ung flicka, som förut var förlofvad med en
annan, efter sitt hjertas -val.
Slutligen blef den olycklige sa sinnessvag och
rasande, att han måste hållas under " bevakning.
Men ofta rymde han undan den, och fintligare än
mången klok förstod hau då smyga sig hvart han
ville.
En ljus sommarnatt vaknade den unga fäst-
mön, som dåren sa hopplöst älskade, deraf, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
