- Project Runeberg -  Hundrade minnen från Österbotten / Första delen /
48

(1844-1845) [MARC] Author: Sara Wacklin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Stora forsen och Pikkarainen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

48
»Hjelmare gädda, Siljans lake och Uleå lax
Aro bland de bästa fiskar i sjöarna lags.»
Men äfven om vintern erbjöd Uleåelf sköna
eller sällsamma naturskådespel.
Att se forsen skjuta, som det kallas, är im-
posant för alla; men synnerligt intryck gör denna
syn på söderns barn, dä händelsen någongång, fört
hit dem denna tid.
En af desse, som var stadd i vigtiga värf,
kom resande till Uleäborg den sista April. Hans
första fråga till gästgifvaren, dä han körde in pä
. garden, var: »Om det vore honom tillätet att få ett
»Spectacle» som kallades »se stora forsen siuta,»
hvarom han hört talas.
Artigt svarade hans värd, «att detta spectacle
vore fritt för alla.» Helt förnöjd häröfver, ville
den resande veta tiden när han kunde fä se det?
— Gästgifvaren svarade, »att forsen skulle skjuta
den tionde Maj.»
Ehuru pâdrifvande den resandes affärer voro,
kunde han ej neka sig det nöjet att ifrån den höga
Norden, såsom ögonvittne, få beskrifva ett naturun-
der, oerhördt och osedt i hans hemland. Han
beslöt derföre att qvarstanna här i de tio dygnen.
Långsamt framskred väntningstiden för främ-
lingen, på en ort, der ingen angenäm förströelse
fanns, i hans smak, eller enligt hans vanor. Men
ändtligen inföll den efterlängtade dagen. Tidigt
ilade vår resande till sin anvista skådeplats, 1’okki-
ses backe. Med lugn nyfikenhet betraktade han en
hel timme de vida isfälten omkring sig, hvilka ej
mera voro något nytt för honom, som under sitt
vistande här haft så god tid att dagligen taga i
«igte denna Nordens kalk teater. Han gäspade,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:12:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hundrade/1/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free