Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Den sällsamma kälkåkningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S3
skicklig styrmans alfvar under stormen, fara rakt
emot den stora öppna vaken. Det var endast en
handvändning han var synlig, innan han, som en
blixt, med lass och kälke försvann under isen, i
den brusande forsen.
Vid denna oförmodade syn fingo âskâdarne
hastigt ljud. Käringarna, som voro ute för att
skölja kläder, sprungo skrikande om hvarandra, och
snart samlades en hop menniskor omkring den stora
vaken; men man säg ej ett tecken efter den olyck-
lige, som här försvunnit midt för deras ögon, lik
en synvilla.
Redskap skaffades att uppfanga den drunknade,
sedan man huggit hal pä flera ställen i den ett
par alnar tjocka isen: — men förgäfves. Ej en gäng
den tunga kälken kunde igenfås u r den starka for-
sen, som dånade hemskt under ishval"vet.
Sedan man förgäfves arbetat ett par timmar
och uppgifvit allt hopp om räddning, beredde sig
arbetarne att lemna isen. Då hördes helt oväntadt
ett rop, och ett menniskohufvud framstack ur en
annan mindre vak, omkring hundra famnar ofvan-
för de ställen som man undersökt. »Hållah!» skrek
Iläggen. »hjelp upp mig frän detta förbannade
trånghäll» Vaken var nemligen sä liten, att han ej
kunde komina upp, förr än öppningen med yxor
vidgades. Men slutligen reste sig Häggen upp pä
isen, rätande sin länga rygg och sade: «Fördömt
krokig man måste promenera dernere!»
Helt lugn, ehuru genomvåt, drog han deref-
ter pä repet af sin kälke, i det han fortfor: »Upp
med dig, kamrat! Dig lemnar jag ej i sticket! Du
har också inte vräkt öfver bord det minsta af
lasten, i vår sjönöd.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
