Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Den sällsamma kälkåkningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SS
kompass än i hufvudet, och den visade mig miste,
ty jag skulle väl egentligen haft närmare till Bucht-
ska vaken, än till den Ullhrandtska. Men jag har
gjort en lov, kan man tänka. Visst hörde jag rop
och stoj på isen, och nog ropade jag också an,
men ingen ropare kan väl höras öfver forsen der—
nere. Jag gick, sä godt jag kunde styra kursen,
och rätt har jag ända styrt, det kan man finna,
fast jag den gängen gick som käringen emot
strömmen.«
Sedan gubben spisat, tagit sig en middagslur
pä maten, och fått sina kläder torra, tackade han
dem som gjort sig besvär för hans skull, tog af-
sked, och drog hem sin lastade kälke, stolt och
glad, att ingen enda tegelsten gått förlorad. Be-
synnerligt nog, lade han sjelf sa liten vigt på äf-
ventyret, att han till och med glömde att för sin
hustru och sina barn tala om det. Men aldrig roade
det. gubben Hägg mer att skurra backe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
