Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Vår Herre de dårars förmyndare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
14.
"Vår Herre de dårars förmyndare."
En annan tilldragelse vid forsen är icke min-
dre sällsam. Den är känd af många bland ortens
invånare.
En fånig karl, som gick omkring och tiggde
i bondgårdarna vid Lleån, satte sig en dag, med
tiggarpåsen under armen, uti en bât, som han ut-
skjutit ifrån landet vid Kosken-Niska, och lemnade
sig vind för våg, helt -munter, åt sitt öde. Båten
var redan i det starkaste strömdraget åt stora for-
sen, och någon räddning var icke mer alt vänta,
da man först blef varse den olycklige, snart i f or-
sens skummande böljor ur sigte förlorade. Hans
dödssätt omtaltes som säkert; ingen undersökning
gjordes; egaren till båten trodde den vara sönder-
slagen i forsens, bränningar och förlorad tillika
med fånen, som omkommit. Men ordspråket sä-
ger: »att var Herre är de dårars förmyndare». Och
så skedde här, ty ej allenast hade han lyckligt och
väl, ehuru utan styre och åror, kommit nedför
forsen; men blåsten dref båten långt utåt hafvet
och inemot kusten af Vesterbotten, der en skep-
pare, som seglade till Stockholm, upptog honom på
sitt fartyg. Rörd till medömkan öfver den på vilda
hafvet i en liten båt kringvräkte uslingen, hvilkens
språk han icke ens förstod, gaf kaptenen honom nödig
skötsel, drog försorg för honom och lemnade ho-
nom i Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
