Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Hofrådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
om han ville hafva en titel och hvilken titel han
ila helst skulle välja.»
Vår hjelte bockade och tackade, men sade
sig »aldrig varit svag för titlar; dock, emedan Hans
Majestäts nåd ville hedra honom dermed, vore hans
underdånigaste anhållan, att den blefve en sådan,
som behofvet här, i verkligheten ej sällan kräfde,
och bvilken förut veterligen icke funnits i Sverige.»
Konungen inföll hastigt och lifligt: »Säg den,
säg den titeln!»
»Om jag icke härigenom förlorar min konungs
nåd,» svarade han, »sä skulle jag allerunderdånigst
bedja om att fä kallas Hofråd.»
Konungen skrattade, svängde sig oin pä klac-
ken och utbrast: »Bra, ***, bra! Vi äro verkligen
fattiga i detta fall! Ni skall åtminstone blifva ett
tituleradt hofråd! Det skall icke sägas, att i Sve-
rige saknas råd vid hofvet.»
Hofrâdet var en något satt, kraftfull gestalt,
af medelmåttig längd, med obehagliga anletsdrag.
En slug räfblick lyste ur hans små, djupt liggande
Han var redan till aren, hvad man kallar
gammal ungkarl, då han en vacker sommardag satt
och rökte sin pipa, hemma hos sig vid ett öppet
/fönster, som lag åt Stora Torggatan i Uleåborg.
En af hans ungdomsvänner, som var lyckligt gift,
gjorde honom sällskap, Gubbarne rökte och pra-
tade om ett och annat, då vännen sade, »att det
mycket förundrade honom, att bror, som en så
förmögen man, ej tänkte på att gifta sig.»
Han prisade äktenskapet och sin egen husliga
sällhet, till dess hofrådet, som stillatigande afhört
honom genom moln af tobaksrök, slutligen sade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
