Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Hofrådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kan genom sitt besök gjorde sina fattiga slä gtingar,
och den uppmärksamhet hvarmed han, en så rik
och ansedd man, hedrade en obetydlig flicka. I
sjelfva verket behagade bon honom likväl mer, än
han sjelf någonsin kunnat tro att ett fruntimmer
kunde göra. Kanske för första gången kände den
iskalla mannen ett slags deltagande för en medmen-
niskas oro. Sä mycket den unga flickans förlägen-
het smickrade honom, plägade den honom dock
tillika, ehuru hans lynne eljest var af det besyn-
nerliga slag, att han fann sitt högsta nöje och snart
sagdt enda njutning uti att reta och pina känsliga
varelser, både djur och menniskor.
Han kände ett behof att ställa sig väl hos
flickan: derföre bad han hennes mor om tillåtelse
för henne, att få taga en liten promenad i friska
luften.
Genast biföll modren lians begäran, som be–
löntes af en glad och tacksam blick af den åter-
hfvade flickan, hvilken sjelf ej kunde begripa or-
saken till den, oro, som tryckte hennes eljest sa
sorgfria hjerta. Hastigt knöt hon sin lilla s chäfer-
hatt med rosenband om rosenkind, gjorde en
vördnadsfull nigning för hofrâdet, kysste sin mors
hand och sade: »Min goda mamma, jag dröjer ej
länge borta.»
Då hon försvunnit och de ljusa lockarna
fladdrat förbi fönstret, sade hofrâdet till modren:
»Tro mig, syster, aldrig i min lefnad har jag sett
en sä from och älskelig flicka, som din Greta Stina.
Lycklig den man, som får kalla henne sin hustru.»
Modren svarade med en djup suck: »Yisst
tror jag det också, att mitt barn skulle blifva en
lika god maka som hon är dotter; men fattiga flic-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
