Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Hofrådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
<let länge ut innan allt som gatt sönder hunnit
blifva lagadt.
Med snabb fart fortsattes rfesän derefter emellan
böga snödrifvor, hvilka hindrade hästarnes sned-
språng, sä att de begynte gä säkrare. Men andra
ställen funnos, der de åter blefvo så ystra, att
släden, pä 4 mil, tumlade omkull IS gånger. De
huimo emellertid fram pä isen helt nära Uleåborg,
som tydligt sägs framför dem.
Hofrädet hörde sin fru snyfta, stannade hä-
starna och frågade: »om hon nu sag det i tjugefem
år Sa mycket efterlängtade Uleåborg?»
»Ja,» svarade hon tacksamt, »jag ser den kära
staden! Ack! om vi snart vore framme.»
»Det fägnar mig öfvermåttan,» sade hofrädet,
»att du nu sett din tjugufemâriga önskan uppfylld.
Se nu noga efter: känner du igen husen der
också?»
»Ack, jo, jag ser skorstenen på min mammas
stuga,» sade hon med en obeskriflig känsla.
»Ja,» sade hennes man, »du har alltid en god
syn! Tacka nu Gud för det, att han skänkte dig
denna förman! Kanske har du sett nog, och vill
att jag skall köra.»
»Ja, bästa du kör pä, kör på!» Hon gömde
sitt af glädjetårar badande ansigte i sin näsduk,
medan hofrädet vände hästarna åt samma väg, der-
ifrån de kommit.
Då -den beklagansvärda hofrâdinnan efter några
minuter tittade upp och trodde sig snart stanna
pä sin mors lilla gård, häpnade hon att se sig
äter pâ en landsväg, omgifven af tät skog på ömse
sidor. Hon ropade ät sin man, att stanna; men
han låtsade icke höra hennes rop. Hästarne foro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
