- Project Runeberg -  Hundrade minnen från Österbotten / Första delen /
84

(1844-1845) [MARC] Author: Sara Wacklin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Hofrådet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dolde de unga lu icke mer sin böjelse för hvar-
ajidra, emedan den gillades af den unga flickans
moder. Han bemödade sig endast att med för-
dubblad ifver vinna hofrâdets bifall. Denne, som
till hans pålitlighet satte fullt förtroende och säg
hvilka fördelar han vann genom hans drift och
omtanke för husets bästa, sade en dag till honom,
»att han icke visste huru han kunde belöna honom
för alla de tjenster han gjort och dagligen gjorde
honom.»
»TStu eller aldrig!» tänkte den unge bokhållaren,
och tillstod upprigtigt sin böjelse och sin önskan
att fä kalla honom svärfar.
»Allt för gerna lär du min dotier,» sade hot-
rådet. »En s& fattig och ful flicka är väl den minsta
belöning man kan begära. Du skulle visst fä henne
med glädje, om jag icke redan längesen gjort Gud
ett löfte, att gifta henne med en prest, och ett så-
dant löfte vet du nog kan aldrig brytas.»
Der stod nu hopplös den unge mannen. Han
var redan några och 20 år ’gammal, hade aldrig
läst ett ord latin eller annat, som kunnat gifva ho-
nom mod att studera sig till presl. Men han kände
hofrâdets föresatser oeli visste säkert alt, sedan
hofrâdet en gäng sagt det, bioIt en prest kunde
få hans dotter.
Der stod han en hikl af förtviflan, pä rui-
nerna af sin ungdoms drömmar, da hans fästmö nal-
kades och gissade orsaken till hans smärta vaia
ett afslag pä hans begäran om hennes hand. Men
da hon hörde vilkoret, sade hon glad: »ännu är
ej allt hopp för oss förloradt. Jag känner din
förmåga. Med ditt ljusa hufvud skola vi ej vänta
länge, om du beslutar att läsa dig till prest.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:12:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hundrade/1/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free