Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Den stora Åskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16.
Den stora åskan.
»Gud lefver än i år.»
ÏNDUflERNE.
Dä, efter en qvalmig sommardag, natten emot
den 1 Aug. 1793, i den tunga luften tjocka skyar
och de förfärligaste åskmoln samlades kring hori-
sonten, skyndade man sig tidigare än vanligt till
hvila undan det hotande ovädret. Men ljungeldar
Mixtrade så fasligt från fyra häll, redan innan åskan
hördes, att deras förfärliga sken upplyste den dunkla
himmelen och den darrande jorden lika starkt, som
solens milda strålar, ehuru detta sken hade en egen
hemskhet. De rysligaste eldskyar jagade hvar-
andra, under korta mellanskof af djupt mörker.
Dä höjde åskans herre ibland de hotande skyarna
sin dundrande stämma. Också de starkaste naturer
måste blekna för den korsande elden, som i ög on-
blicket följdes af tordönets kraftigaste knallar. Blott
små barnen kunde i sin oskulds drömmar sofva
sött i den förfärliga natten, som injagat fasa för
åska hos alla dem, som upplefvat den.
Tordönet tilltog, fruntimren, uoga som gamla,
jemrade sig, gråtande och bedjande Gud om för-
sköning. Då deras förtviflan stigit till sin höjd,
sågs himmelen helt ljus af eld och lågor, och i det-
samma hördes den förfärligaste knall, liksom om
jorden skulle remnat. Man trodde att yttersta do-
men var inne. Efter den gräsliga åskknallen följde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
