- Project Runeberg -  Hundrade minnen från Österbotten / Första delen /
108

(1844-1845) [MARC] Author: Sara Wacklin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Moster Stina

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

108
några af Gellerts fabler, m. m. Stapplade barnen,
eller satle cte ett ord orätt i lexan, s’â blef gum-
man desperat; ocli hjelpte ej då några duktiga
smällar i bordet af linealén, så sprang hon i lull
förtviflan väl tié gånger med det gråtande barnet
och lexan till sin syster, en from och stilla kyrko-
herde-enka, som bodde i samma gärd, der lexan
då hyarje gång skulle repeteras, i det hon upp-
manade sin syster att banna och gräla pä det olär-
aktiga ’barnet. Systern, alltid mild och undfallande,
sade blott helt saktmodigt: »Gör det sjelf, kära
syster Stina: du kan det så väl.» Föga smickrad
häraf återvände moster Stina • till sitt hem att för-
söka sin talang. Men inom fem minuter var hon
åter tillbaka med det1 utgråtna barnet, till dess lexan
fastnat i minnet eller skoltimman var slut.
Moster Stina hade i flera år förestått sin fat-s
postmästaretjenst i Uleåborg (emedan han sjelf af
en långvarig sjukdom hindrades derifrån), hvilken
syssla hon ansåg mindre svår att uppfylla, än att
af gammalt flor göra en ny uppsatt mössa, deruti
hon äfven var mästarinna, och under hvilken fa-
brikation bon ofta brummade öfver den orättvisa
delningen i qvimians lott emot mannens. »Af henne,
den svagare delen,» yttrade hon, »fordras så mång-
dubbelt mer, än af de otäcka karlarna!» (vi bedja
om förlåtelse för detta yttrande af gumman nu i
vredesmod, då hon ej ficli den gulnande florsvingen
hvit, ej heller att falla i ordentliga veck, ehuru
hon hundrade gånger upprifvit och återbegynt sam-
ma arbete.) »Ja,» fortfor hon, i det hon slängde
möss-stocken åt sidan, florsvingen på sängen, steg
upp med häftighet ifrån sin plats vid fönstret, och
marscherade med stormsteg af och an på golfvet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:12:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hundrade/1/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free