Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Tullnärens Kalakukko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tullnärens Kalakukko.
Fordom skedde i alla tullar, vid inträdet till
städerna, äfven i Finland, en noggrann visitation
med resandes effekter, vanligtvis af underordnade
besökare, men också ofta nog af tullnären sjelf,
livilken den tiden ej kunde räkna pä rika sportler
af vidtberesta och kloka handelsexpediter. Desto
strängare var han med de inkommande af landt—
folket, hvilka icke kände några tullförordningar,
ifall de ej hade någon liten gâfva i beredskap. De fat-
tiga bönder, som voro nog dumma att låta skrämma
och narra sig af dessa herrar, måste ofta i tullen
dela med dem, om de intet annat hade, åtminstone
sin lilla vägkost.
En bonde, klokare än de andra, hvilka i tullen
godvilligt låtit plundra sig, var färdig att göra sin
vinterresa till staden, för att sälja sina landtmanna-
varor: smör, talg, fisk och fågel.
Tankfull vandrade den resfärdige bonden på
golfvet i sitt porte, medan han funderade pä sin
handel i staden. Hastigt vände han sig till sin
husLru, sägande: »Kära Maja, gör fort eld i ugnen,
och sedan en deg till en kalakukko af det finaste
och bästa mjöl du har. Jag vill sjelf baka den
och grädda den ät den snåla Prytzen, som är tull-
när vid Kajana tull i Uleâborg. Han tog af mig
sist det bästa jag medförde, och nu vill jag skänka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
