Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Tullnärens Kalakukko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hungriga tullbesökarenas näsor. Det vattnades dem
i munnen, dâ de med afundsfulla blickar sneglade
pä den aptitliga fiskbullen.
Tullnärens bjerta rördes häraf till ädelmod
ocb medlidande för sina embetskamrater, så att
han med ett nedlåtande välbehag sade: »Jag tycker
ve.kligen, att min present den här gähgen är stor
nog för oss alla.» Sa tog han en hvass punko,
och skar först ett stort stycke åt sig sjelf af den
sköna pifogen, sedan en bit ät hvardera af sina
besökare.
Med god smak åto nu alla tre af den rara
anrättningen, och tullnären yttrade helt stolt: »Denna
kalakukko .är smakligare än de vanliga, som bön-
derna gifva oss, ty i denna är både fisk och fågel,
märker jag, fast fågeln icke måtte vara rätt väl
plockad.» (Katten var en gammal fet huskatt, der-
leire mor och delikat.)
Tulhiären hade sjelf fått på sin del en fram-
tass, hans bästa vän hufvudet, på den andras lott
föll en bit af den krokiga kattsvansen.
»Jag är hungrig som en varg,» fortfor tull-
nären, för att liksom ursägta sin glupskhet, dä i
detsamma något hvasst högg omkring hans tand.
Med möda fick lian det löst, så omkramad var
tanden, ilan kunde val begripa, att det var en
fågelklo, som han gnagde uppå ; men dertill var
nageln för fin. Nu begynte alla tre att undersöka
sina portioner af bullen, och hela kalakukkon ana-
tomiserades närmare. Den genomgicks mera nog-
grannt än de någonsin visiterat de arma böndernas
slädar och knyten.
Hvilken fasa, dâ de nu igenkände inkromet
i kalakukkon! Rasande af vrede skyndade alla tre
118^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
