Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Makkonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Makkonen.
Så hette en redlig, arbetsam och välmående
bonde i Pavola kapell, af Sikajoki socken. Han
var kyrkoviird och hade hela socknens förtroende,
da någon vigtig fråga om dess bästa var â bane.
Makkonen var mycket välgörande emot fattiga;’likaså
hans aktningsvärda hustru. Sjelf mor för tie barn,
ömmade hon isynnerhet mest för alla »orpolapset»
(fader- och moderlösa). Hon var tillika en arbet-
sam och ordningsfull husqvinna, som vårdade bar-
nen och vande dem tidigt till gudsfruktan och flit.
Sönerne sågos i skog och mark arbeta vid den
outtröttlige fadrens sida och deltaga efter ålder och
förmåga i hans mödor. Döttrarna delade moderns
besvär i ladugård och visthus och på åker och
äng. Den flinka Makkoses »emäntä» (värdinna) hade
likväl ännu tid att också vara värdinna eller mat-
lagerska pâ alla bondkalaser i nejden. Den trefliga
och kloka gumman var allmänt rådfrågad och firad
som ett orakel i orten.
Lycklig och nöjd med sin lott, lefde Makko-
nen i skötet af de sina, och då han såg sina mö-
dors lön, de fulla axen, sakta vaggas i solens strå-
lar, höjde han sitt glänsande öga till det godas
gifvare, i tacksam andakt. Han var en gudfruktig
man. Vördnadsbjudande var det att se gubben
Makkonen om söndagsaftnarna, omgifven af sin tal-
rika familj, med blottadt hufvud, i den prydligt gran-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
