Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Makkonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de finska bönderna i allmänhet forsla sin tjära, dä
den måste föras landvägen.
Ett par af grannarne foro pä samma vis med
sin tjära till staden, så att vår unge värd, Matthias
Makkonen, fick ressällskap med dem.
Efter ett par dygn anlände våra resande med
sin fora till Uleåborg. Det var helt sent på en
mörk höstafton. Reskamraterne lemnade snart vår
Matthias pä gatan, sedan de tagit vägen hvar och
en åt sin majatalo. Han, stackars gosse, hittade
icke och mindes ej heller nu, i förvirringen och
vid bullret på stengatan, namnet på det avarter
han skulle söka.
Det mörknade alltmer, sqvalregnade med snö-
slask, och ingen menniska syntes till. Det ena
ljuset slocknade i fönstren efter det andra. Stor-
men röt förfärligt. Der stod den arme gossen, i
den hemska natten, genomvåt af regnet och skälf-
vande af köld. Isslagg piskade bort tårarna och
hans bleka kinder röda. Han körde sin trötta häst
några steg framåt, men stannade äter. En främling
äfven utom mörkret, visste han ej hvar han skulle
hamna eller få tak öfver hufvudet. Han var äfven
rädd att patrullen kunde komma och sätta honom
i kurran, hvarmed lians reskamrater på odygd
hade skrämt honom. Den stackars gossen var nä-
stan tröstlös. Men just da tänkte han på Gud,
och ~ på sina kära små syskon derhemma, huru
lugnt och varmt de sofvo. Detta skänkte honom
någon tröst och torkade hans tårar. Modigare
körde han framåt kyrkgatan; men den slutade
vid en strand, och ännu såg han hvarken ljus
eller menniskor. Han märkte ej heller ett par
glänsande stjernor, hvilka ur den dunkla natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
