Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. General Carpelan och skolungdomen i Uleåborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
och beredde sig härigenom barnaårens anspråks-
lösa fröjd.
I silt vanliga hörn i skol-förslugan hade
madam Skönborg tagit plats med sina korgar, hvil-
kas läckra hemligheter voro öfvertäckta med en
snöhvit servet. Den goda madamen, en fattig be-
skedlig enka, med snibbig näsa, var dock alltid
höfiig, som Svenskor merendels äro. Ilon var klädd
i bindmössa och stycke, tröja med länga skört, och
skor med höga klackar, som gjorde hennes gäng
litet hönsaktig. Gumman var dock skolungdomens
förtjusning, icke mindre än alla andras som tyckte
om god smörbakelse. Hon hade en ovanlig talang
att icke komma sig ur takten eller missräkna sig,
under det hon oupphörligen upprepade; »skall det
vara tårtor? — färska tårtor, två styfver tårtan?»
General Carpelan bevistade, med hela sin älsk-
värda familj, denna högtidlighet. Om generalskan
Carpelan kunde sägas detsamma, som en af Fin-
lands skalder sagt om en ännu lefvande generalska
derstädes, på en lika plats:
»Det gifs en adel öfver bördens höjd,
El t högre värde än den rangen skänker:
En hjertals egen adel, skönast röjd
Der företrädet sjelfinant ned sig sänker-»
Generalskan, sjelfva godheten, var dérföre all-
mänt högaktad och älskad. De fattiges vän, var
hennes goda hjerta aldrig slutet för den lidandes
klagan eller nöd, och hjelpen uteblef ej, om den
stod i den godas förmåga. Också följde henne de
fattigas rikedom: saknadens och tacksamhetens tårar,
med tusende välsignelser, då hon reste med make
och barn till Göteborg, dit generalen flyttade som
landshöfding 1799.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
