- Project Runeberg -  Hundrade minnen från Österbotten / Första delen /
152

(1844-1845) [MARC] Author: Sara Wacklin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. Gustaf Adolfs besök

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1S2
Stilla, försigtigt och tyst som en katt, smög sig
borgmästaren derifrån ocli hem till sin fru. Han visste
nog huru saknad och efterlängtad han var, men
af fruktan för ett hastigt påkommande recidiv af
sitt: »hurra», höll han ännu handen för munnen.
Darrande gläntade han sakta pä dörren till granna
kammaren.
»Fy, så du skrämde mej!» sade fru borgmästa-
rinnan, rodnande af glädje, der hon lag till hälften
ut genom fönstret, klädd i sin natthabit.
Underkjorteln af fint mörkblått kläde, »utan
skryt gjord af borgmästarens gamla syrtut, var der-
före något snäf,» (ursäktade borgmästarinnan, alltid
artig och belefvad), sä att den ej tillät henne niga,
dä hon nâgongâng råkade händelsevis att synas i
sin négligé för de för henne för tidigt och för
hennes man för sent uppvaktande stadstjenarena.
Natt-tröjor brukade hon beständigt af flanell,
af fruktan för gikt. De voro gjorda af Timboms
fordom hvita vingåkersmorgonrockar, ehuru nu till
färgen ventre de biche, och sä hopkrympta, att sedan
man ej kunde fä ihop en hel sådan af fyra, blef
deraf dock en hederlig nattröja ät fru borgmästa-
rinnan. Nattmössan af grönt vaxtaft satt oroligt pä
det papiljotterade hufvudet. Fötterna vilja vi ej
omtala; dem kan hennes läkare bäst beskrifva.
Sä var gumman pä sin post, för att kika efter
sin kära äkta hälft, som hon klart och tydligt,
ifrån gatan, genom’ andra sidan al fönstret, såg stå
bakom ,sig, i den halföppna dörren. Genast föll
ett fiffigt infall gumman i hågen: hon ville icke
gerna göra sin Xiinhom alldeles egenkär, ifall han
märkt hennes glädje ty; gummans vanliga sats, den
hon tusende sinom tusende gånger sökt ’att prägla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:12:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hundrade/1/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free