- Project Runeberg -  Hundrade minnen från Österbotten / Andra delen /
8

(1844-1845) [MARC] Author: Sara Wacklin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Det fria valet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

e
slutligen härdar till kallsinnighet äfven det känsli-
gaste hjerta: likasom en fältskär, dermed dagligt
sysselsatt, helt kallblodigt stympar sina likar. Sa
vänjes örat vid de olyckligas klagan, ögat -vid de-
ras åsyn, till dess den känsliga naturen slutligen
i fredens lugn återtar sin rätt.
En gammal fånig flicka, som allmänt kallades
Schaggens Huppa-Lena, spatserade en vacker vin-
terafton utom staden, för att söka något bränsle
och hemföra det pâ en kälke, den hon drog efter
sig. Hon skulle just passera förbi bränneriet eller
det fordna landshöfdinge-residenset, hvilket nu var
inrättadt till ett militär-hospital, da det föll henne
in, att i förbigående mönstra de döda soldater,
hvilka man utburit och uppstaplat i trafvar, för att
bortforslas i grafven.
Noga beskådade Lena de härdt frusna liken.
Hon tyckte det vara synd, att en sådan mängd vackra
karlar skulle blifva grafvens rof, dä hon önskade
sig blott en enda af dem lefvande.
Lena hade nu här sä mänga vackra friare att
välja pä, att hon var helt villrådig om valet. Men
sluteligen b.egynte hon att arbeta af alla krafter, lör
att få ett utaf de lik, hon tyckte mest om, pä sin
kälke. Dä detta blifvit gjordt, utan att hennes före-
hafvande blifvit bemärkt, lyckades det henne äfven
att, med tillhjelp af skymningen, ostörd draga det
länga stela liket in i den varma badstugan, der
hon bodde.
Här begynte hon först att med kallt vatten,
som hon bar ifrån en brunn, upptina det frusna
liket, »såsom hon var van att göra med frasen
Kusamosik,» berättade hon sedermera. Sedan före-
tog hon sig att gnida den döda, och arbetade der-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:12:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hundrade/2/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free