Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Löftet vid dödssängen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
Öfterste K—, hans chef, fattade lörtroende
Ull den alltid alfvarsamma och stadgade ynglingen,
och visade honom utmärkt välvilja.
Men en dag lät öfversten inkalla den nya
fältväbeln, och frågade honom, missnöjd, »hvaraf
det kom, att han ej begärd? ut sitt traktamente.
Andra militärer försumma det sällan. Har ni sä
myckét», tillade han, litet satiriskt, »af egna medel
att n. ej behöfver kronans lön, i dess tjenst?» ’
«Nej, mm öfverste,» svarade ynglingen frimodigt.
» i vet,» - inföll chefen, med vänligt deltagande,
»att jag « nöjd med er tjenstgöring. Äfven har
m sett att jag vdl er faderligt väl. Derföre ön-
skar jag fä veta något mer om ert lefnadssätt. Ni
ater ej pä spisqvarter, som edra kamrater Ni
ser sjuk och affallen ut. Ni begär ej ut edra in-
nés aende qvartal Se der allt hvad jag vet om er
enskilda lefnad. Jag förstår den ej.»
»Herr öfversten täcktes förlåta," att jag Spar
penningar,» sade fältväbeln. ’
DS utbrast öfversten: »Nej, sådan penninge-
i;,™8.!! 0C .’ Sndh et ll0s en ung man kan jag lika
tet tala eller förlåta, som slöseri. Ni måste i det ta
’au andra edra tänkesätt, herr’ fältväbel; eljest äro
vi icke längre vänner.»
Fältväbeln fick en glänsande tår i ögat, då
han svarade: »Så ondt det gör mig att i de t minsta’
handla emot en vördad chefs befallning, sa kan
jag ej lofva det.»
Öfversten fixerade den bedröfvade ynglingen
gjorde derefter några slag kring golfvet och&yltradé
med en ohämmad rörelse: »Min son, det var in-
gen befallning, blott en hjerllig önskan för ditt eget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
