Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Den ensamme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S7
15.
Den e nsamme.
I Uleâborg lefde en sällsam man, som liette
Michael Wacklin. Han och hans hror Isak hade
erhållit en vårdad uppfostran. De studerade i Åbo
och Upsala. Isak gick in vid hofrätten, men Mi-
chael, mera snillrik $ offrad e sin hela tid ät veten-
skaperna, utan att egna sig åt något yrke. Han
blef derföre en mångbildad man, och hade äfven
förmåga att författa: derom vittnade de skrifter, pä
flera spräk, hvilka han efterlemnade. Ingen tog
likväl värd om dem, ehuru de qvarstannade inom
slägten, till dess de blefvo lâgornes rof, när desse
förstörde hans födelsestad 1822. Hans enda ri-
kedom bestod uti ett utvaldt bibliotek, sa kärt
för den ensliga tänkaren, som om hvarje bok
deri varit hans barn. I sjelfva hjertat en mild
och saktmodig man, var han dock oböjlig för allt,
som stred emot sanning och rätt. Med våld kunde
man ingenting förmå hos honom. Godhetsfull och
välvillig emot alla, biträdde han gerna köpmännen
i deras utrikes korrespondens;, men ingen vågade
bjuda honom någon betalning. Den enda belöning
han sökte var inom sig sjelf, ty han kände för
väl menniskorna och verldens gång, att af dem
vänta något. Han hade en hög själ, och kände
sitt värde, ehuru han tillika hade en ädel blyg—
samhet. Ömtålig sjelf, var han grannlaga emot
andra, fördömde ingen, kände icke afund, utan
tvärtom blott glädje öfver den lyekligares lott, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
