Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Wacklin och Niska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
Yi hafva nämnt några ord om det starka vän-
skapsband som förenade de trenne köpmännen.
Intimast Tar dock vänskapen emellan Waeklin
och Jonas Niska.
De voro nästan oskiljaktiga, bade i nöd och
lust. Der den ena var, der var ej vännen langt
borta, och der gemensamt biträde eller bjelp be-
höfdes för en nödställd like, vid eldsvådor o. d.,
der voro alltid desse vänner främst. Arm i arm
säg man dem. dessemellan beständigt vandra.
Waeklin tyckte om att sofva länge om morg-
narna, men Niska steg oftast upp med solen och
var genast i arbete och full verksamhet. Da han
tyckte att så fordrades, skickade han ut Wacklins
folk på samma gång som sitt eget, och gick sedan
att brumma på sin ännu sofvande vän, för det han
ej sjelf haft bestyr härom. "Waeklin log vänligt
emot vännen och sade helt lugn och belåten:
»Hvad behöfver jag sa tidigt på morgonen göra
mig omak, da jag har dig, som sä gerna och så
bra gör det i mitt ställe. Dessutom bör du väl
begripa, kära bror, att, då jag i år som de andra
åren kommer att fira sjusofvardagen, jag ej vill ha
den skammen, att sådant sker bara för ro skull
och utan laga skäl.»
Niska var straxt blidkad och lemnade skrat-
tande den sömniga vännen.
Vid den stora eldsvådan, som förstörde Uleå-
borg 1822, arbetade Niska och Waeklin vid eld-
släckning och bärgning så länge hos andra, att de
ej ens tycktes tänka på sina egna hus och hem.
Då dessa redan stodo i ljusan låga, återvände de
hvar till sitt hem: men då voro deras krafter redan
så medtagna, att de här föga kunde uträtta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
