Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kejsar Alexanders resa i Österbotten 1819 - 25. Alexanders vandring i ödemarken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.25.
Alexanders v andring i ödemarken.
Efter mänga nådebevisningar och tusende tack-
sägelsens och välsignelsens tårar af sina trogna un-
dersåter, begaf sig kejsaren med sin svit pä åter-
resan. I början färdades ban till häst, ridande i
den enda sadel som fanns i staden. På fä ställen
kunde dock kejsaren beljena sig af hästen, i an-
seende till de obanade vägarna. Men pä några
„ställen, der bondgårdar funnos i grannskapet, föllo
träden på ömse sidor och lemnade väg för den
älskade monarken. Då bönderna fått kunskap om
den höga gästens ankomst och den väg ban tagit,
hade de nemligen i skogen afsågat träden tätt in-
till marken och fästat vid dem ett snöre. När kej-
saren med sina följeslagare nalkades, ryckte de på
snöret, sa att träden föllo ned ät sidan af vägen
framför den öfverraskade kejsaren.
Under hela vandringen hade kejsaren, utan
att röja den minsta ledsnad öfver alla besvärlighe-
terna, bibehållit sin munterhet, och under skämt’
äfven sjelf biträdt att lägga spângar öfver en bäck.
En smal â måste passeras i en liten skral båt, den
enda som här fanns. Båten styrdes af en bonde,
som varit med på landtdagen i Borgå, hvarefter han
hlifvit hedrad med en medalj af guld, att bäras om
halsen. Han kallades derföre af sina kamrater här
för »Finska kejsaren». Detta berättades nu för
Alexander, som leende sade: »Ja, nu far man säga,
att Finlands kejsare styr Rysslands.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
