- Project Runeberg -  Hundrade minnen från Österbotten / Andra delen /
110

(1844-1845) [MARC] Author: Sara Wacklin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kejsar Alexanders resa i Österbotten 1819 - 29. Kejsaren i Limingo

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

110
dela vördnadsvärde. Gubben lyfte derefter en af
glädje strålande blick ät himlen, i det lian sade;
»Ilerre! lät nu din tjenare fara i frid!»
På landsvägen nära Uleåborg möttes posten
söderifrån, som kom i vanlig fart. En sjuttioårig
gubbe som hette Lind, munter och kry för sin
ålder, hade nyligen sökt och fått postiljonstjensten,
»för att hafva ro pä gamla dagar», sade han. Lind
följde nu posten, och befallde skjutsgossen att köra
mycket ur vägen för de kejserliga vagnarne, hvilka
gossen sa förvånad och storögd betraktade, att han
körde hela lasset i diket, just som kejsaren passe-
rade. Men hastigt som blixten voro våra post-
förare på benen, och lika fort gaf gubben Lind
med den ena handen skjutsgossen en örfd så att
hatten flög af, som han med andra handen tog af
sig mössan med en vördnadsfull bugning för den
häråt leende kejsaren.
Gärdsgårdsstörarne vid landsvägar, der kejsaren
for fram, voro öfverallt prydda med snyggt bond-
folk, hvilka ifrån sitt åkerarbete hastade att se den
älskade monarken. Afven på gästgifvaregårdarna
voro de närmaste församlade. Bondflickorna der voro
ofta så dristiga, att de gingo fram för att se och
känna på, huru fint kläde en kejsare brukar halva i
sin rock. Deras oskyldiga nyfikenhet roade kejsa-
ren, som ej lät störa dem i deras näsvisa betrak-
telser, hvarunder han ofta hörde de Finska orden:
»Yoi! kuin se on kaunis ja laupias, niinkuin her-
ran enkeli.» *)
Kejsaren berömde, genom löjtnant Martinau,
dem af de nätta bondflickorna, hvilka sjelfva.spun-
’) Ack, livail lian är vacker och huld, som en herrans
engel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:12:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hundrade/2/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free