Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 33. Lek och Alfvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
hemma. Efter ett par minuter hörde han dock
honom hemkomma, glädtigt sjungande en gammal
jagtvisa ur någon teaterpjes.
Hastigt sprang den glade Holm och ryckte
ned ifrån väggen en bössa. Med densamma ställde
han sig först som skildtvakt vid dörren; men sedan
han skyldrat för sin vän vid dennes inträde i rum-
met, sträckte han geväret emot hans bröst, i det
han skämtande, med vanligt ungdomligt öfverdäd,
ropade: »Herre! er börs eller ert lif!»
Skrattande tog Falander i sin ordning sin väns.
bössa och spände hanen. Under det begge raskt
sigtade emot hvarandras bröst, yttrade Falander gläd-
tigt: »Jag skall nog veta att rensa mitt hus ifrån
röfvare.» Holm afbröt med: »dö barbar!» ocli lade
fingret till trycket pä den oladdade bössan, och
flintan gnistrade inot stålet.,
Men Falander afsköt nästan i samma ögon-
blick äfven sin bössa. Skottet small.
Da folk, som hört skottet, inrusade, lâgo
begge vännerna badande i blod.
Man visste ej i början hvilken som var särad.
Den som blifvit det kom först till sansning. Med
malt röst ursägtade han sin vän och anklagade sitt
eget öfverdäd, sin oförsigtighet och sin glöm-
ska alt underrätta vännen, det bössan, emot van-
ligheten, nu var laddad. Han anropade Gud om
förlåtelse för sig sjelf, och önskade att alla men—
niskor mätte förlåta hans oskyldiga vän, som han
så hjertligt älskade, som han längtade att fä tala
med, för att höra hans förlåtelse. — Mer för-
mådde ej den olycklige Holm säga, innan döden,
slutade hans qval.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
