Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 33. Jätten i Österbotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
35.
Jätten i Österbotten.
Daniel Çajanus var sonson till prosten Johan
Cajanus i Paldamo (hvars rätta familjenamn var
Gyllenhjerta).
Den unge Daniel uppvexte hasligt till en längd
af åtta fot och fyra tum, och blef tillika sä stark
och kraftfull, att han kunde lyfta en häst pä sina
axlar.
Den i sitt slag ensamme ynglingen älskade
icke annat sällskap än den -vilda naturen i sin fo-
sterbygd. Att brottas med nordens elementer, att
jaga urskogens rofdjur och döda dem, var hans
förnämsta nöje. Han var ute i sådana värf, äfven
då norrskenet fräste och vargarne tjöto i den bi-
stra vinternatten, samt små fåglar föllo döde af
kölden ned ifrån sina nästen, ehuru de här i öde-
marken voro undangömde för menniskans roflystnad.
Sex mil ifrån Kajana ligger pä ett högt berg
t et gamla Iliisis slott, som i urminnes tider varit
en förfärlig borg. Den är hel och hällen inhug-
gen uti ett hälleberg, med en famn höga trappsteg
och tvenne ofantliga portar. Pä tinnarna af detta
förfallna näste sågs ofta den stolta jätten vandra.
Lik en uppenbarelse från förgångna tidehvarf, stod
han der, begrundande, i djupa grubblerier öfver
tidernas flygt och menniskotankens oförmåga atl
känna och beräkna den. Den starke, bögväxte
mannen skulle man, der han med bössan i handen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
